alltså. det här är bara så jäkla konstigt.
ätstörningar.
låter ju som att jag har flera.
men grejen är att jag aldrig har spytt upp min mat.
för det tycker jag är så grymt äckligt.
det jag gör är att jag äter så lite som möjligt och tränar så mycket som möjligt.
jag har haft anorexia och varit inlagd.
har man anorexia fast man inte är mager? ja. det har man. i huvudet.
tänket. agerandet. beteendet. allt det är kvar.
men även om man fysiskt ser frisk ut så är anorexian kvar som ett jävla monster i skallen på en.
så jäkla jobbigt.
folk fattar inte sånt.
"åh, vad bra att hon mår bra nu och är fri från den där skiten."
MM, OM DU BARA VISSTE. OM DU BARA VISSTE, DIN JÄVLA IDIOT.
om du bara visste hur jobbigt det är att gråta sig själv till sömns för att jag ätit för mycket.
hur jobbigt det är att inte kunna äta vad som helst. att inte känna sig värd mat.
och "det är väl bara att äta!" NEJ DET ÄR DET INTE.

nej fyfan för folk som lägger sig i saker de inte har ett skit med att göra.
och som de inte har erfarenhet av.
fan hoppas jag inte äter nåt mer idag. men känns faktiskt som att jag inte kommer göra det.
ska städa rummet, borsta tänderna, fixa lite manikyr på mina naglar, noppa ögonbrynen
lägga i lite slingor i håret och en inpackning på det kanske. rensa ut min garderob och städa den.
skriva shoppinglista när lönen kommer. posta lite papper.
powerwalk och en massa situps.
massa saker att göra alltså. NO TIME FOR FOOD!
julia